Dag ett av 5:2. Känner mig inte jätte motiverad idag men kör på ändå. Vägde mig idag, från söndagkväll den 11/8 till idag så visade vågen -6 kg......rätt sjukt. Men nu är iaf alla al-inclusive kilon borta =) Jo jag vet att det inte ÄR sex kilo ner, vägde mig ju på kvällen, Men alltid lite extra roligt ändå! Bara resten kvar!! =D

 

Det är alltid lite bitter sweet att börja köra vikt väktarna. Kommer alltid tillbaka lite gamla minnen, både glada och sorgsna. Jag hade en barndomskamrat som jag brukade köra vikt väktarna med, vi hade väldigt kul ihop men sedan tröttnade jag lite på att vara dörrmattan som alltid skulle finnas där men som aldrig kunde räkna med det samma tillbaka. Konstigt det där med vänskap. Vi växte upp ihop, hon var egentligen anledningen till att jag kom till vad jag har förstått. Min mamma blev avundsjuk på hennes mamma för att hon fått henne så hon lura min far också kom jag till =P

Vi har som sagt haft en hel del kul ihop, hon va min party polare när jag började gå ut igen efter att min då varande man dog ( om ni bara fattar hur konstigt det känns att säga "då varande man" .....sjukt konstigt) och vi har verkligen varit med om sååååå himla mycket *fnissar*  men det har alltid varit jag som ska jobba på att vi ska träffas.

 

Hon har inte mått så bra alla gånger, och det vet jag, därför jag ställt upp så himla mycket. Hjälpte henne när hon lämnade sin sambo, både ekonomiskt och på andra sätt. Jag körde henne till psyket och hälsade på henne så ofta jag kunde när hon var där och inte mådde bra. Nu låter hon helt störd men det va inte riktigt så, mer en djup deprimering, hon har det i familjen. Iaf droppen kom när hon åter igen bara försvann och sedan började umgås med en gammal "vän" som inte va en vän utan någon som ingen av oss gillade för hon snackade så himla mycket skit om henne. Då bröt jag det helt. Kände att jag inte orkade med det mer. Hon är jätte go när hon väll är där och jag saknar henne som hon är då men inte de stunderna då hon skiter i en och inte om hon sjunkit så lågt så hon vill umgås med en sådan människa igen, nä henne saknar jag inte! Men det hela är ändå sorgligt.

 

Det här med vänner över lag är konstigt egentligen, vissa tror man att man betyder mer för än vad man verkligen gör och vissa vet man alltid kommer finnas där.

Jag har två gamla och en lite nyare vän från min tidigare hemstad som jag vet alltid kommer finnas där. Och dessa älskar jag såååå mycket!  Det roliga är att det är lite ålderskillnad på dem, en är lika gammal som mig, en är närmare 50 och en är strax över 20! En liten nätt blandning =) Två har jag växt upp med och en får jag se växa upp och visa världen ;-) (intern skämt) Hur vet man att man har en riktig vän? Med C har det alltid varit som vanligt när vi träffas, fast det kanske gått år mellan gångerna. En riktig skön känsla, jag vet att hon alltid finns där om jag behöver henne och jag hoppas att hon vet samma om mig! M är det lite roligt med för hon va tillsammans med min bror och när de gick isär så kom vi närmare varandra och jag ser henne nu som en av mina bästa vänner, även om vi nu mera pga flytten bara träffas en eller två gånger om året. Och sist men inte minst M, en så genom go kille med världens största hjärta! Han finns där alltid och det kommer jag vara honom evigt tacksam för! Han träffar jag nu mera heller inte så ofta men vi pratar med varandra flera gånger i veckan en sann vän.

Ibland tar det lite tid att förstå hur bra vänner man är med någon eller hur lite vän man egentligen va.

När jag flyttade försvann väldigt många från ens liv, det är inte bara ens fel för jag va lika dålig på att höra av mig som de.
Tänkte berätta lite mer om de tankarna senare, idag eller imorgon. Men nu ska jag iväg och träffa en av det nya vännerna som kommit in i mitt liv efter flytten, en helt otrolig människa som jag kan säga att jag älskar otroligt mycket och hon har gjort/hjälpt mig mer än hon nog själv inser!

 

Ha en bra dag alla!